Dammåns fiskecamp 1981-2007


Startsidan

Om Dammån Köpa fiskekort Fisktrappan Rapporter Dammån FVOF

Visa fiskeområdet

Fiskehistorier Rikard Öhman Fiskeförsök Fiske då och nu Grå forntiden

Öringens biologi

Hot mot Dammån Hosjöprojektet Dammåns källa Kanoting i Dammån Kraftverksbolagen

Modern fiskevård

Morgondagens fiskevård Dammåns camping Stenåldersmannen Turismen Dunkroken


Dammåns fiskecamps historia

Det var 1959 som camping verksamheten startade i Ågårdama. 
Antalet sportfiskare som lockades av Dammåns storöring ökade för varje år och oftast slog man upp sina tält på den ängsliknande öppningen nedanför landsvägsbron. 

Några sanitära anordningar fanns inte, varför skräphögarna bara växte och otrivseln i den omgivande skogen tilltog. I det läget grep lOGT-NTO-föreningen Förbrödringsbandet in och ställde en fråga till markägaren - Hallens Elektriska AB - om man fick sätta upp torrdass, dra ned en vattenledning från den närbelägna bäcken, samt planera området för tältning. 

 Svaret blev jakande och logens medlemmar tog snabbt itu med jobbet. Till midsommar var allt klart och de första tältturisterna kunde utnyttja servicen. Under de första åren fram till 1962 fick de tältande lämna en frivillig avgift i en uppsatt sparbössa. Vissa uppskattade anordningen och betalade för sig, andra smet ifrån avgiften, som bestämts till två kronor per tält och natt. Inkomsterna för 1959 blev därför ytterst blygsamma, endast 32 kronor, för att 1963 ha stigit till 256 kronor.Det året avlästes 128 tältnätter. 

Fram till 1967 svarade logen för campingplatsen, sedan tog Dammåns fiskevårdsförening över ansvaret.
Det passade bättre, för trots allt bestod besökarna mest av sportfiskare. Vid det laget sökte Hallens El AB efter en köpare till det markområde som delvis utgjordes av campingplatsen. 

 Fråga hade väckts om att Hallens kommun borde nyttja sin förköpsrätt och så blev också fallet. Därefter kom campingverksamheten i ny dager; den borde med andra ord vara en kommunal angelägenhet. En projektgrupp tillsattes med uppgift att föreslå utbyggnad av tältplatsen, samtidigt som det närbelägna friluftsbadet borde rustas upp.
Här höll kommunen under några år simskola. Turerna blev många, men 1972 förelåg äntligen ett förslag till utbyggnad av området. En anlitad konsultfirma - SPIFA AB, Sollentuna - skissade på ett praktiskt utnyttjande av förutvarande tältplatsen, plus en del av åkern nedströms. Ett avtal härom hade upprättats mellan Hallens kommun och markägaren. Med i bilden fanns också friluftsbadet, med badhytter, toaletter, solplage samt en ledning som skulle tillförsäkra baddammen vatten från Dammån även under extrema torrår. Ett servicehus ingick även i planerna. 

 Förslaget var bra, men alldeles för dyrt. Kommunpolitikerna tog sig en funderare; hade kommunen råd med allt detta? Man beslöt istället att banta ned kostnaderna. Det var bara det, att tiden gick och en dag fanns inte Hallens kommun längre. Den nya storkommunen ärvde projektet. De bybor som föresatt sig att ro företaget i hamn lät sig inte avskräckas, istället började man resa äll Järpen och kommunkontoret. Där mötte nya politiker och nya tjänstemän som inte hade en aning om vad saken gällde, vilket medförde nya sammanträden och nya resor för att skaffa sig information. Nu hade projektet hamnat hos fritidsnämnden, som i och för sig såg positivt på det hela - friluftsbad fanns på flera håll inom kommunen och varför skulle inte hallendelen också få ett sådant. 

Bekymret låg i den stora kostnadsfördyring som skett under utredningsåren. När det kommunala beslutet kom 1978, så omfattade projektet endast "en rastplats och mindre campingplats i Åhn". Friluftsbadet hade brutits ut ur förslaget och ändå stannade kostnadskalkylen på 220.000 kronor. Nu kostade enbart campingplatsen lika mycket som tältplatsen och friluftsbadet skulle ha kostat tillsammans på den tiden Hallens kommun hanterade ärendet. För dessa pengar fick man ett servicehus med tre torrtoaletter, två tvättrum och ett kök med tre elspisar, diskbänk m.m. för självhushåll. 
Med hjälp av andra pengar uppfördes en kiosk, samt en vägstump inom området. Campingen blev således verklighet till slut, men planerna på att rusta upp friluftsbadet fick tummen ner i fritidsnämnden. Nu arbetade kommunen raskt för att bli av med sina friluftsbad ute i byarna. Byalaget gav inte slaget förlorat, utan sökte flera gånger bygdemedel för ändamålet. Tanken var att man på egen hand skulle restaurera badet, som nu började bli förfallet. Till slut brast dammvallen under högvatten och sedan \ ar det slutbadat på Kvambacken. Byalaget tvingades till slut - efter alla avslag om bidrag - att ge slaget förlorat 

Den nybyggda campingen arrenderades från 1981 av Marianne och Sven Elf, Böle. Säsongen startade vid midsommar och pågick till och med augusti. Runt 500 gästnätter kunde man rakna in per sommar, varav många var stamkunder som återkom årligen. Efter tio år började en tanke växa fram hos familjen Elf om eget ägande av markområdet. 
Ett växande krav hos gästerna var att få elanslutning till husvagnarna, duschmöjligheter, logj i småstugor m.m. ledde fram till att ritningar och kostnadskalkyler togs fram för en helt ny camping. Are kommun ställde sig positiv till planerna och erbjöd dessutom ett s.k. industrihus som servicehus.
 
Familjen Elf byggde upp en modern fiskecamp som blev beryktad och populär. Den nya kompletta anläggningen som stod klar 1994 omfattar ny servicebyggnad med vattentoaletter och duschar, serveringsutrymmen både inne och ute, kontor och ett unikt strömakvarium under det glasade golvet. Avloppet går via en slamavskiljare bort till en markbädd. Friskvattnet får man från en tidigare grävd brunn. Fem fyrbäddsstugor är medtagna i bygglovet, varav tre har uppförts; en av dem handikappvänlig. Elstolpar finns inom campingområdet, som utvidgats mot gamla baddammen. Totalkostnaden för det som hittills uppförts tangerar miljonen kronor. 
I anslutning till Dammåns camping - som anläggningen nu heter - har tre fiskdammar byggts på Hallbränna. Området är handikappanpassat med bilväg ända fram och stigar för rullstolsbundna. En stor kåta, grillplatser, bänkar och broar är andra trivsamma inslag i området, som är menat att vara ett komplement till strömfisket i Dammån. 

Familjen Elf sålde Dammåns fiskecamp 2007

Källa bygdeboken "Ågårdarna- Från 1400-talet till nutid" av Richard Öhman Ågårdarna 

 


Allt innehåll är skyddat enl. lagen om upphovsrätt och får ej kopieras eller användas i andra sammanhang utan tillstånd. Kontakt och information: Conny Elf 070-666 67 74 conny@fishersguide.com

Fiskekort.se

Stuga Rismyrsströmmen

Bygdens lokala nyheter

Fiskedestination
TV produktionsbolag

Vi säljer prima ved
En skön vilopaus vid Helags
Fiska i Berg. Vildmarksporten

Din reklambyrå
Vill du synas här?

20 000 besökre/år

Kontakta conny@fishersguide.com