Hotet mot Dammån


Startsidan

Om Dammån Köpa fiskekort Fisktrappan Rapporter Dammån FVOF

Visa fiskeområdet

Fiskehistorier Rikard Öhman Fiskeförsök Fiske då och nu Grå forntiden

Öringens biologi

Hot mot Dammån Hosjöprojektet Dammåns källa Kanoting i Dammån Kraftverksbolagen

Modern fiskevård

Morgondagens fiskevård Dammåns camping Stenåldersmannen Turismen Dunkroken


Hoten mot Dammån 

Orörda älvar börjar bli rariteter. De fyra stora norrlandsälvarna ömsom förklaras bevarade av regering och riksdag, ömsom hotas av exploatering. Vad som händer i slutändan vet ingen. Naturliga strömvatten av mindre format finns det ännu så länge rätt många av, fast vattenkraftsintressena sneglar numera åt varje liten rännil.

Granskar man sedan åarnas sportfiskevärde krymper skaran ytterligare. Här i länet, kanske i hela landet, söker Dammån sin like i fråga om sportfiske efter storväxt öring. Men gudarna ska veta, det har ingalunda saknats angrepp mot ån både förr och i nutid. När den allmänna flottningen började 1869 utgjorde timrets dans mot skiljet i Ockesjön inget direkt hot mot fisket. 

Hotet kom senare när det ansågs nödtvunget att spränga hindrande stenar och avstänga sidogrenar av ån med stenkistor. Nästan varje vinter rumsterade man om i vattendraget med sikte på att underlätta timrets gång. Sidogrenarna var viktiga uppväxtområden för harr- och öringungar, nu torrlades de genom stenkistor. 
De allvarligaste ingreppen kom emellertid 1953 och pågick i drygt tio år. Nu räckte det inte längre med att spränga bort sten, man tog en 28-tons bandtraktor till hjälp och bökade utan pardon stenen från åfåran långt upp på land. Dessa arbeten pågick så gott som årligen fram till 1965. Vårfloden i Dammån är stark och nya stenar sköljdes fram oupphöriigen och det var denna finputsning som skedde efterhand. Hur kunde någonting sådant få ske i ett så värdefullt reproduktionsvatten som Dammån? 

Fiskerimyndigheterna avrådde förstås, men flottningen ansågs viktigare än fisket och det var skogsägarna som fällde avgörande oftast är skogsägaren-fiskerättsägaren en och samma person, vilket förklarar utgången av resonemanget. Rensningarna startade i höjd med Hallbodarna och pågick hela vägen ned till Åkroken, därefter frånlandsvägsbron vid Överhallenängarna ned till cirka två kilometer nedströms Dammåns camping. Undantag gjordes för vissa kortare partier där uppenbara erosionsrisker förelåg. 1967 lades flottningen helt plötsligt ned, två år efter sista rensningen. 

Orsaken var en uppgörelse mellan skogsbolagen och kraftverksintressenterna; det var inte längre lönsamt med flottning. Virket skulle istället köras landvägen, eftersom bränslekostnaderna var låga. Självfallet förorsakade traktorrensningarna stora skador på fisket. Visserligen försökte flottningsföreningen genom en anlitad expert bevisa sin oskuld och t.o.m. vågade man påstå att strömfaunan berikades av ingreppen. Erfarna fiskare upptäckte dock någonting annat. Med storstenen försvann fiskens ståndsplatser och hemvisten för mygg- och knottlarver. En följd av denna utarmning blev att den stationära harren fick byta vistelseort och likaså blev öringsfisket spolierat inom de rensade partierna av ån. Men efter förödelse kommer återuppbyggnad, precis som i jordbävningsdrabbade områden. 

Sex år efter flottningens upphörande vidtog nästa fas i Dammåns historia, nämligen restaurering av den gamla flottleden. Nu skulle stenarna ut i ån igen, murkna styrkistor av trä rivas, bomlänsar samlas ihop och brännas, kort sagt, det var dags att städa upp efter en hundraårig flottningsepok. Det skedde med överskottsmedel från den avsomnade flottningsföreningen, plus AMS-bidrag. Restaureringen omfattade bara en liten del av de traktorrensade sträckorna. Det stod genast klart att mera behövde göras för att i möjligaste mån återskapa Dammån i naturligt skick. Det skulle dröja ända till 1982 innan nästa tillfälle gavs, då med statliga fiskevårdspengar. 

Fiskevårdsföreningen ansökte om bidrag och såväl fiskenämnden, fiskeriintendenten och fiskeristyrelsen var med på noterna. Omkring 100.000 kronor fick det kosta. Därav kom det sig att vid lågvatten samma höst körde en långarmad Bröyt ut i ån med uppdrag att lyfta ut massvis med sten efter hela sträckan kraftverket 300 m nedströms landsvägsbron i Åhn, samt inom en kort strömsträcka mellan två höljor mitt emot Kungsböle. På vissa håll bildar stenarna styrarmar eller grupper om tre-fyra. Hur dessa stenar sedan ligger efter ett par vårfloder återstår att se.

Ännu större ommöbleringar åstadkommer isberg, dvs. isdämmen som uppstår efter långvarig kyla och kraftig svallis. följd av ett häftigt töväder. Med våldsam kraft rusar ismassorna utför ån och tar inte bara sten utan ibland också hela träd med sig på färden. Dammån har ett vidsträckt upptagningsområde och är därmed känslig för plötsliga omkastningar i vädret, precis som norska fjällvattendrag. I sin tur betyder detta att naturkrafterna ständigt omformar åns bottenprofil. Inom de lugnflytande partierna, de s.k. åängarna, byter ån ofta färdriktning och s.k. korvsjöar uppstår. Ett geologiskt fenomen som är värt en egen mässa men som också vore någonting för turistnäringen att visa upp.

 


Allt innehåll är skyddat enl. lagen om upphovsrätt och får ej kopieras eller användas i andra sammanhang utan tillstånd. Kontakt och information: Conny Elf 070-666 67 74 conny@fishersguide.com

Fiskekort.se

Stuga Rismyrsströmmen

Bygdens lokala nyheter

Fiskedestination
TV produktionsbolag

Vi säljer prima ved
En skön vilopaus vid Helags
Fiska i Berg. Vildmarksporten

Din reklambyrå
Vill du synas här?

20 000 besökre/år

Kontakta conny@fishersguide.com