Modern fiskevård


Startsidan

Om Dammån Köpa fiskekort Fisktrappan Rapporter Dammån FVOF

Visa fiskeområdet

Fiskehistorier Rikard Öhman Fiskeförsök Fiske då och nu Grå forntiden

Öringens biologi

Hot mot Dammån Hosjöprojektet Dammåns källa Kanoting i Dammån Kraftverksbolagen

Modern fiskevård

Morgondagens fiskevård Dammåns camping Stenåldersmannen Turismen Dunkroken


Den moderna fiskevården

J
ämtarna bär på ett nedärvt intresse för fiskodling. Redan på 1860-talet ägnade man sig friskt åt att fånga avelsfisk, beskatta den på rom och mjölke, samt lägga in den befrukade rommen i små fiskodlingar över vintern. Den konstgjorda befruktningen var en nyhet, som snabbt spreds man och man emellan. Det nykläckta och späda ynglet sattes sedan ut i sjöar och strömmar, men blev väl mest till föda åt den fisk som redan fanns i vattnet. Större skada vållades när man satte ut främmande fiskarter, exempelvis sik i rödingsjöar, Från västjämtland finns exempel på hur siken trängt undan främst rödingen och tagit herraväldet. Kallsjön och Sällsjön kan nämnas i det sammanhanget. 

Dammån var säkert förskonad från sådan experimentlusta fram till tidpunkten för den första fiskevårdsföreningen. Sportfiskeklubben Storöringens bäckrödinginplantering har vi redan nämnt, men den kan betraktas som en engångsföreteelse. Allvarligare blev det när fiskevårdsföreningens styresmän fick för sig att förstärka det naturliga storöringsbeståndet med inköpt öring. Tack och lov rörde det sig fortfarande om yngel, som hade mycket liten chans till överlevnad. På öringens härstamning lade man ingen vikt, det är först under det senaste årtiondet som man börjat fundera på behovet av att satsa på lokala stammar, utmejslade för en speciellt miljö under årtusenden. Dagens fiskevård har därför många moderna inslag. 

För Dammåns del gäller det utsättning av ögonpunktad öringrom och tvåsomriga öringungar, samt biotopförbättrande åtgärder. Varje år brukar man också sätta ut tusentals ensomriga harrungar. Den öring som utsättes härstammar självklart från Dammån. Varje höst hämtas 10-12 honor och hanar som avelsfiskar ur fisktrappan. De kramas på sina könsprodukter och återfår sedan friheten. Den befruktade rommen vinterförvaras i Semlans fiskodling. Vid påsktid är det tid att bädda ner en del av den då ögonpunktade rommen i uppgrävda gropar i Storån eller Bastuån, resten sparas för uppfödning till tvåsomrig smolt. 1977 var första året för utsättning av rom. Under två dagar i mitten av april nedgrävdes 200.000 romkorn i Storån och Lekarån. Områdena elfiskades före utsättningen och uppvisade då ringa tillgång på småfisk. En ny kontroll på eftersommaren 1977 och sedan 1979 visade på god till riklig förekomst av öringungar i Storån. 
Sålunda togs på en 200 kvm stor yta 51 småöringar, med vikt från 7 till 55 gram. En 55 grams öring mäter ca 17 cm och är tre år gammal, dvs, utvandringsfärdig. En 7 grams öringunge är född i maj och har levat endast en sommar. 

Ser man på fisktätheten, så finns här 0,40 öringar per kvadratmeter. En liknande kontroll i Lekarån visade på 0,35 öringar/kym. Det kan synas vara en låg siffra, men kom då ihåg att en öringunge är revirhävdande från första levnadsåret och tolererar inte någon inkräktare inom synhåll. Är bottenstrukturen flack, som förhållandet är nedanför hängbron vid Höglekardalen, så blir avståndet rätt långt mellan reviren och öringungarna. Filosofin med att sätta ut rommen i åns övre lopp hänger ihop med förhoppningen om en prägling till födelseplatsen. Riktigt när denna prägling sätter in vet man inte, men rimligtvis behöver inte romkornets övervintring i Semlan störa ritningarna. Svaret på denna högintressanta fråga bör komma 1983 eller 1984, beroende på om leköringen går upp som sex eller sjuåringar. Kanske var t.o.m. 1982 års rekordmånga storöringar barn av romutsättningen 1977? 

Nu finns det förstås en hake i resonemanget, som det ofta gör i biologiska sammanhang. Av praktiska skäl, där risken för sjukdom är avgörande, tas avelsfisken så nära leken som möjligt, dvs under september. Man får då tag på senvandrande öring, som inte vandrar upp till de översta delarna av ån för lek. Frågan är nu om det genetiska arvet för lek på strömsträckan ovanför kraftverket tar över den prägling till födelseplatsen som ynglet får vid kläckning inom de översta delarna av ån? En av landets främsta genetiker, professor Gunnar Svärdson, Sötvattenslaboratoriet, tror att så kan vara fallet. För att vara absolut säker på rätt material, borde således avelsfisken väljas ut bland de storöringar som vandrat ända upp mot Storfallet. Detta ytterst intressanta spörsmål borde bli föremål för ingående studier.
Överhuvudtaget vet man ytterst Ute om öringutsättningar i strömmande vatten. Kanske struntar den dammodlade tvåsomriga öringungen också i att återvända till utsättningsplatsen? Att direktutsättning av smolt, dvs tresomrig öring, inte skapar returfiskar tror vi oss veta. 

För tiotalet år sedan utsattes 500 brickmärkta dammåöringar i smoltstorlek på sträckan Dalsjön-Sångberget. Utsättningen skedde i september. En vecka efter utsättningen fångades de första på nät i Kvitsleviken. Övriga återfångster skedde också i Storsjön, inte en enda passerade som fullvuxen fisktrappan. Kanske är utsättningen av rom och ungar i förstärkningssyfte alltför osäkra kort i spelet om Dammåns storöring. En säkrare metod är måhända att dela upp ån i fredningsområden, där öringen på naturlig väg får reproducera sig. 
Iakttagare påstår att antalet storöringar som vistas inom fredningsområdet ovanför Höglekardalen är mycket högre nu än före fiskeförbudets tillkomst. Ingen kan sätta i tvivelsmål om att självreproduktion är bästa sättet att trygga storöringens egenart. En stor framgång vore om man på nytt kunde få storöringen att vandra upp i Alvarsån och Bastuån för lek. Tvåsomrig dammåöring har i omgångar satts ut i de båda åarna, men ännu dröjer det innan vi får se resultatet -positivt eller negativt. Den stora grejen vore det förstås om de vidlyftiga lekområdena ovanför Storfallet kunde tas i anspråk. Förutsättningen är att en fisktrappa leder öringen förbi Storfallet, vilket säkert är både kostsamt och i konflikt med naturvårdsintressena. 

Källa "Dammån-ett populärt storöringsvatten" av Richard Öhman


 

 

 


 

 


Allt innehåll är skyddat enl. lagen om upphovsrätt och får ej kopieras eller användas i andra sammanhang utan tillstånd. Kontakt och information: Conny Elf 070-666 67 74 conny@fishersguide.com

Fiskekort.se

Stuga Rismyrsströmmen

Bygdens lokala nyheter

Fiskedestination
TV produktionsbolag

Vi säljer prima ved
En skön vilopaus vid Helags
Fiska i Berg. Vildmarksporten

Din reklambyrå
Vill du synas här?

20 000 besökre/år

Kontakta conny@fishersguide.com