Öringens biologi


Startsidan

Om Dammån Köpa fiskekort Fisktrappan Rapporter Dammån FVOF

Visa fiskeområdet

Fiskehistorier Rikard Öhman Fiskeförsök Fiske då och nu Grå forntiden

Öringens biologi

Hot mot Dammån Hosjöprojektet Dammåns källa Kanoting i Dammån Kraftverksbolagen

Modern fiskevård

Morgondagens fiskevård Dammåns camping Stenåldersmannen Turismen Dunkroken


Storöringens biologi

Det här skall inte bli någon faktaspäckad redogörelse, men en en del intressanta uppgifter som kommit fram ur drygt tre decenniers undersökningar bör vi orka med. Det ger en biologisk inblick i den vandrande storöringens liv, som kan vara bra att känna till, inte minst för sportfiskare. Öringen startar sin lekvandring i maj. Vissa år kan man i slutet av den månaden få de första fångsterna i höjd med Åhns by, men fisktrappan öppnas numera inte förrän den 15 juni. 

Uppvandringen pågår sedan under hela sommaren. Spärrförsöken gav besked om att de första uppvandrande öringarna hade de övre delarna av ån som reproduktionsområden, vilket också låter naturligt. Omvänt så leker den eftersläntrande storöringen i åns nedersta delar. Hos äldre ortsbor, som tagit mycket storöring, fanns en uppfattning om att de tidigast uppvandrande öringarna kom från »ytskiktet» i Storsjön, de var nämligen Ijusare till färgen än öringarna som anlände i slutet av augusti och senare, vilka var mörka och följdaktligen skulle ha bottenregionen som hemvist. Hur det är med den här saken står fortfarande oklart. Variationerna i färgen kan lika gärna ha med födovalet att skaffa. Numera utgör norsen till 90 % öringens stapelföda och bestämmer därmed predatorns vistelseområde. 

För egen del tycker jag att storöringen blivit ljusare i skinnet under senare år, mera åt laxutseendet. Min teori är att detta har med norskonsumtionen att göra. Under årens lopp har öringbeståndet flukturerat rätt så ordentligt. 50-talet redovisade rika årsklasser, men så kom 60- och 70-talen då man började undra om storöringen var i utdöende. Det spekulerades i ett alltför hårt nätfiske i Storsjön, att orsaken kanske låg i de traktorrensningar soffl utförts i Dammån, med åtföljande spolierade lekplatser, eller var det månne så att man borde begränsa, t.o.m. stoppa sportfisket? Frågeställningarna var många, men tack vare bekymren utarbetades 1977 ett handlingsprogram, som vi skall återkomma till senare. 
Oavsett mängden uppvandrande öringar hyser beståndet statiskt 1/3 hanar och 2/3 honor. Hanarna har med andra ord extra snärjigt för att hinna med alla uppvaktningarna, men gör det säkert så gärna. Hanarna har i medeltal högre medelvikt, 3,2 kg mot honornas 1,7 kg. Riktigt stora öringar är sällsynta. Häromåret uppenbarade sin en hane på 8,3 kg, men annars ligger maxvikterna mellan 6,0 - 7,5 kg. Ett förhållande som hittills hållit sträck är att under år då uppvandringen är stor sjunker genomsnittsvikten till två kg och därunder. Vid liten uppvandring ¨ 300-400 st stiger medelvikten åter. Siffrorna från 1982 ser dock ut att avvika något från denna trend. 

Uppvandringen visar en topp månadsskifte juli-augusti. Vissa dagar under denna tid passerar 40-50 storöringar fisktrappan. Rekordet vid en tömning 1982 låg faktiskt på 32 öringar. Tömningen sker på bestämda klockslag; 08.00, 16.00 och 20.00. Största chansen att få se fisk är det vid 16-tömningen, därnäst kl 08.00 på morgonen. Avståndet mellan 16.00 och 20.00 är däremot för kort för att öringen i några större tal skall hinna simma upp i trappan. Det finns mycket i sifferväg att hämta ur detta unika material, men till sist bara lite om storöringens ålder. När öringungarna når 3-4 års ålder vandrar de ut från ån ned till Storsjön. Till skillnad mot öringens vårliga utvandring i södra Sverige, flyr denna öring vattendraget under hösten, med en kraftig utvandringstopp 1 början av september. Inte så underligt förresten, vintern i Dammån måste vara svår att utstå. 

Efter några år i Storsjön återvänder den nu könsmogna öringen till sin födelseplats. 90 % av leköringen är nu mellan 7 och 10 år gamla. Merparten av dem hinner leka bara en gång, men ett mindre tal - säg 15 % - kommer en andra gång och bara någon enstaka visar sig för tredje gången. Fast då skall lyckan stå öringen bi, det är gott om nät och krokar som står snärjande efter vandringsleden. Precis som laxen under sin lekvandring, förtär inte heller storöringen någon föda under vistelsen i ån. Det kan inträffa att öringar fångade i maj har småfisk i magen, men sedan vidtar fastan. Den underligheten att storöringen ändå förföljer ett artificiellt bete  vobbler, spinnare eller fluga  påstås vara ett utslag av de betingade reflexerna. 

Källa "Dammån-ett populärt storöringsvatten" av Richard Öhman

 


Allt innehåll är skyddat enl. lagen om upphovsrätt och får ej kopieras eller användas i andra sammanhang utan tillstånd. Kontakt och information: Conny Elf 070-666 67 74 conny@fishersguide.com

Fiskekort.se

Stuga Rismyrsströmmen

Bygdens lokala nyheter

Fiskedestination
TV produktionsbolag

Vi säljer prima ved
En skön vilopaus vid Helags
Fiska i Berg. Vildmarksporten

Din reklambyrå
Vill du synas här?

20 000 besökre/år

Kontakta conny@fishersguide.com